En känslomässig berg o dalbana
Detta lilla charmtrollet får mitt hjärta att smälta när han klappar mig på kinden eller säger mamma jag gillar dig. Han får mig ibland att bli galen när han inte lyssnar utan sluter sig i stt skal och är omöjlig att nå fram till. Han kan få mig maktlös när han blir arg och delar ut sparkar och slag hej vilt eller rivs och sliter stora tussar från mitt hår. Men ibland får han mig bara ledsen och det är helt utan att han ens vet vad han gör, igår var vi på leklandet en stund bara jag,Tobias och Lucas och att se lille skrutten stå och vänta på att en studsmatta ska bli helt tom så han kan hoppa utan att han förstår att barnen bara går förbi honom och in o hoppar och den kommer inte att bli tom. Eller hur han snabbt går bort ifall han lyckas hoppa på en tom studsmatta och det kommer ett annat barn. Eller som idag när han snällt leker i väntrummet på Näl, hur glad som helst men så fort vi ska in till läkaren så måste han bara sitta tätt, tätt nära mig i knät under min jacka. 1timma satt han där idag och svetten rann om honom när vi klara men blickstilla satt han hela tiden, livrädd för att doktorn skulle se honom. Så länge finns inte en chans att han skulle sitta i mitt knä i vanliga fall och jag räknade snabbt ut att sist han satt så länge hos mig va sist vi va hos läkaren....Såna stunder kan det skära i hjärtat över att han har så svårt med vissa saker, saker som knappt märks annars men blir så himla påtagliga när det kommer till kritan.
Läkaren frågade om vi va tvivelaktiga över om diagnoserna stämde....nej vi är rätt säkra på att Lucas diagoser stämmer väldigt bra. Nu fick vi ökning av medicin för att förhoppningsvis få lugnare em/kvällar och även testning av ny dosering av Melatonin på natten och funkar inte det så får vi testa Teralen, annars blir det Cirkadin. Hoppas bara att inte autismen blir ännu mer framträdande när vi höjer upp hans medicin igen...Kissprov ska tas för att utesluta diabetes ifall det kan vara därför han dricker mycket vatten och kissar i byxorna. Mycket hann vi avverka under 1 timma och jag måste ännu en gång tycka att Lucas kunde inte ha en bättre läkare,han är lugn, förklarar utan att hymla med saker och han försöker verkligen hjälpa. Även om det känns som en käftsmäll att höra att han kan bli värre/sämre, behöva fler mediciner och ännu fler bedömningar så är det på nåt sätt bättre att veta hur det kan bli än att få en total överraskning.
Nu ska han skriva intyg för bilanpassning så kanske vi slipper han en lös unge i bilen och förhoppningsvis en större bil så Lucas slipper sitta bredvid någon om han inte vill.
Så återstår ytterligare en ansökan till FK som jag inte ser så mycket framemot att skriva ihop...